Det låter kanske melodramatiskt, men ju mer jag tänker på det så inser jag hur väl det stämmer. Ja, det är såklart Calle som är livlinan, inte Bosse.. Bosse har dock varit vääldigt aktiv det sista. Men så kommer det små glimtar av den där lilla underfundige Calleponken, tillräckligt tätt för att man skall kunna ha lite förbiseende med hans hormondemon. Vi åkte ut till Sigelhult ikväll, när ingen annan var där, för att leka av Bosse, nosa lite mer på agilityhinder och bara vara. Han tycker det verkar jättespännande att springa genom tunnlar och kliva upp på saker och ting. Utan att jag bett honom alls klev han upp själv på vippbrädan och gick med säkra steg över.. Oh dear.. Gissa om det ska uppmuntras när han vuxit till sig och vi vet att alla leder mår bra..

Lena, det är inte bara Sherman som springer omkring med ett fånigt leende över ansiktet.. *s* Calle, förlåt Bosse, har ett likadant. Men det är rätt härligt att se honom såhär glad och sprallig, sålänge det inte sker i vardagsrummet.. *haha*

Kom hem med migrän idag. Inte alls trevligt. Calle var i vanlig ordning överlycklig att se mig, så han ville visa  ALLA sina leksaker för mig och hoppade omkring i knät. Jag vet inte men han har rätt skev kroppsuppfattning just nu.. Det är inte för intet en annan är täckt med skumma blåmärken och fula rivsår. Bosse nådde kulmen när han lade sig bredvid mig i sängen, (Då hade jag hunnit täcka huvudet med två kuddar och hoppades helt enkelt på det bästa..) med superpipen intill örat på mig. Tack som *pip*. Det var bara att gå upp och hämta kongen, fylla med köttbullar och glädjas åt att den bara gnisslar lite lätt. Han är så finkänslig vår kille… Hittade dock bästa fläcken på heeela hunden förut.  Precis på insidan av det bakre  ”fästet” på örat, där är han silkeslen och luktar fortfarande lite valp!  MYS!

Annonser