Ey! Minitvåbentingen kom idag med, värsta söta! Pussas kan hon, och det går att leka med henne också, fast väältigt försiktigt. Dom små är lite ömtåligare säger Mami. Vi lekte tittut, och jag fick smaka på allt hon tappade efter sig… Det är nog det allra bästa med minisarna, de tappar mycket med godsaker än stora tvåbentingar.

Den där jädrarns Bosse har varit här nästan hela dagen. Mamma fick äran att träffa honom mest.. Hon lät precis som en arg löptik! Sen brottade hon ner mig också. Inte lika skoj, fast jag, Calle, förstår henne. Bosse är inge kul just nu.

(Näe, Bosse är inge kul alls. Leker Allan och hoppar som en tok. Glömmer bort att jag sitter fast i andra änden av snöret och kaxar sig som tusan.. Jag låter förmodligen skitlöjlig när jag morrar och skäller, men han stänger som av allting när B kommer. Det som fungerar bäst är faktiskt hundsnack då, liksom komma åt den där primitiva delen av hans pubertala tonårshjärna. Han och Lillan leker rätt tufft, men nu har hon fått upp en himla fart och klarar av hans duster lite bättre. De fem första minuterna får man dock hjälpa henne och mota bort terroristen.

Måste ge Callemannden lite creds för att han inte längre springer iväg när jag tar fram kopplet utan faktiskt sätter sig och sticker in nosen själv nu. Ivrigt påhejad av mig med gottis i högsta hugg såklart… *haha*

Mea och Calle är supersöta ihop.. Hon leker ”vavvavv” och Calle kikar nyfiket på. Skönt att se att han har förstått att hon är något mer ömtålig än han själv, och att han leker försiktigt med henne. Har en känsla av att de där två kommer att bli riktigt goda vänner… //M)

Annonser