benskallet.jpg
På vägen hem från Amouricas skulle vi tydligen stanna till hemma hos en av Mammas vänner. Hon jobbar på en matcentral (Slakteriet i Brålanda /Matte) och hade tagit med sig namnam till mig. När vi väl kom hemhem började Husse att koka en massa vatten för att tillaga dem lite. Magen ska vänja sig sakta tydligen. Jag fiser lika illa hur som haver.
mellanrum.jpg
Medan benen svalnade lurade Mamma ut mig på ännu en utav hennes sena långpromenader. Helt tydligt har hon utvecklat mörkersyn och är modigast i hela världen, för hon bara stövlade rakt ut i nattsvarta skogen! Jag tänkte vända och gå hem, men med lite övertygning* (*läses muta.. /Matte) gick jag med på att följa med på hennes galna upptåg. (Jag hade för mig att elljusspåret hade tänt till sena kvällen, men ack vad fel jag hade. Att vägen dit var mörk hade jag allt i planeringen… /Matte) Och sen, på vägen runt fick jag springa fritt… Mamma har äntligen fattat det dära! En himla massa kollande på henne så att hon inte försvann för mig, men annars var det lugnt. Det var faktiskt ganska skoj att utforska den rätt så läskiga skogen. Trots allt.
mellanrum.jpg

(Calle är hyfsat mörkrädd för att vara sådär stöddig som han kan vara annars.. 🙂 Att träna inkallning i en mörk skog var defenitivt en hit! Han kom kutande i full karriär vid minsta vink. Fuskade lite sen när vi var nästan hemma och lekte lite på grusplanen utan koppel. Varje gång det närmade sig någon körde vi inkallning, och jag måste säga att han lär sig jättefort! Det är så himla skoj att han tycker om att arbeta. För mig är det viktigt att vardagslydnaden fungerar bra, då jag vet att han skulle vara totalt oregerlig som vuxen annars. Varje dag gör han nya små framsteg och jag blir så stolt att jag blir alldeles varm i bröstet. Trodde inte att jag skulle känna så igen efter Krux, vår gamla Beagle. Men Calle har tagit oss allihopa med storm! Han är verkligen en CC med stora C:n. 🙂 / Matte)

Annonser