calle_snosie1.jpg
Igår var det Mamma och jag som hade skoj hela dagen. Husse är sjuk. Han har lite rinn i nosen, precis som jag och så låter han skrovligt när han bjäffsar. Det gör i och för sig inte jag. På morgonen när vi egentligen brukar åka monster till lekplatsen så gick Mamma förbi monsteruppsamlingen! Jag blev så lättad.. Sen, när vi kom fram till lekiset så hade alla sina olydnadssnören på sig. Jag fattade ingenting, på lekis ska man ju leka, eller hur? Tydligen skulle alla mattor och hussar ta med oss ut i skogen, vilket inte heller är helt fel.. Så vi fick leka av oss medan mattorna och hussarna flåsade runt efter oss. Mitt under promenaden började Mamma illtjuta efter mig, så jag fick ju springa och se vad som stod på, då blev hon värsta glada och försökte ge mig godis. 🙂 (Fatta hur stolt man blir när valpen efter en veckas lite mer intensiv inkallningsträning faktiskt kommer när man ropar, trots lek och stoj med de andra.. //Marie)
mellanrum.jpg
Ah, och så gick vi hem igen utan de andra. Mamma hoppade in i vattenkaret och jag fick min frulle. Allt var frid och fröjd, tills hon plötsligt kommer med kopplet igen och sa att vi skulle åka. Hela vägen satt jag där bak i buren och försökte förklara för henne hur fel det är att jag måste åka monster, sen försöker hon muta mig med tuggben! (Det fungerade uppenbarligen då Calle faktiskt lade sig ned och tystnade… //Marie)
mellanrum.jpg

Ja, Mamma kom faktiskt med ett ben till mig och ett nytt konstigt halsband. Ibland kändes det inte att jag hade det på mig, och BANG när jag hittat något intresant en bit bort så kändes det jättemycket! Usch. Fick i allafall en skogspromenad till med Mammsen och fick springa lös med henne och vakta henne för alla läskiga saker. Tror nog att hon känner sig ganska trygg med mig. 🙂

mellanrum.jpg
(Calle vaktar mig som tusan när vi går själv, speciellt på nya ställen. Han släpper mig inte med blicken mer än några sekunder och går tätt intill. Det nya halsbandet är en strypkedja, modell lagom för valp. Han kommer troligen att växa ur den ganska snart, men mina förhoppningar är att han lär sig snabbt hur den fungerar och varför just den åker på vid speciella tillfällen.. Inget skoj alls att bli bogserad av en småtokig kille genom skog och mark. När vi är själva går han jättefint, men med andra vovvar omkring oss är det kört, han måste gå först och blir väldigt tävlingsinriktad… //Marie)
Annonser