
..Mammas polare. De leker himla bra med mig och orkar springa nästan lika mycket som mig.. Dennis sa att jag gjorde bättre intryck på honom än sist gång vi sågs, då jag kräktes hundbajs i hans hall. Jag är faktiskt rätt söt när jag mår illa också.. kanske luktar lite mer illa bara. Den här helgen har varit supernice.. mycket lek och bus, mys i soffan med Mami och god mat. Synd bara att det har kliat så fanatiskt i pälsen. (Ja.. om man får bada två dagar i rad pga fårbajsinpackning och lerbad så får man lite skylla sig själv… Tänkte leta efter ett shysst schampo som är för lite torrare hud till honom sen. //M) Ah, mää! Vadåårå! Det enda som har varit inte lika roligt är att den där jäkla Bosse har varit här också.
Så himla taskigt av honom. Varje gång jag varit lös och fått leka med Mami har han kommit fram
När det varit lagom att ta på sig kopplet igen. Hon blir ju såklar jättearg när Bosse börjar tro att det är lekdags och bara springer ifrån henne. Sen är det jag som får ta all skit… (Ja, gudarna ska veta att mitt tålamod har testats under helgen. Mycket brotta ned och säga ifrån på skarpen har det blivit. Inte alls kul, speciellt när Calle kommer till sans och inser hur arg jag hunnit bli.. Mycket visa mage och pussa mungipa. Det är bara att inse, Calle håller på att bli en stor kille, och Bosse verkar vara här för att stanna ett tag. *huga* Tur att valp/slyngel-kursen startar ikväll.. Ska bli intressant att se hur det går. //M ) Mamma! MIN BLOGG! Så himla störig hon blir när hon ska hålla på att kapa den hela tiden. BACK OFF TANTEN!! *rodnar* Ja, ni ser. Förlåt Mammsen. Jag tror i all fall att alla här hemma är överens om en sak. ÅK HEM BOSSE!







2 comments
Comments feed for this article
april 7, 2008 vid 7:16 e m
Katta & Doriz
Jag har haft sån tur med Doriz att hon aldrig testat gränser på det sättet. Tur det, för jag är så vek att jag skulle må skit av att trycka ner henne *asg*
april 7, 2008 vid 7:35 e m
Matte till Calle
Näe, det är den värsta biten. Att klara av att säga ifrån ordentligt när det väl behövs.. För mitt inre ser ju jag bara den där snälla söta lilla valpen. I vanliga fall har jag jättelätt för att bli arg och ryta ifrån, det går över jättefort, men just med Calle har jag en ängels tålamod bra mycket längre. Men han har lärt sig att när det är NEJ då är det verkligen jättenej..
Jag tror att hundarna är rätt bra på att anpassa sig efter vem som har dem. Doriz känner dig och vet dina förutsättningar och beter sig därefter. Calle vet att jag kan om jag vill och kan som inte låta bli att trycka på knapparna med jämna mellanrum.