You are currently browsing the monthly archive for april 2008.
Eey, kolla in hur synkade vi är när vi lajjar! Värsta snygga.. 
Försöker lära Morsan sånt dära, men hon bara skrattar och säger ”sidan”. Kanske funkar med köttbullar på henne också?
Idag när Mami kom hem och hon fått sussa lite gick vi på långpromenad i stan. Ja alltså jag fick ju väcka henne efter en stund, hon var ju aptråkig.. En corsolabb i fejjan bara, PANG… Fort gick det och högt lät hon. Men vi kom iväg på en härlig promenad i allafall, kungsgatan ned och hela vägen längs vattnet upp. Det bästa med stadspromenader är att det finns så himla mycket gott att lukta och smaka på överallt.. Så fort hon inte var uppmärsam hann jag doppa tungan i både det ena och andra.. mjukglass, ketchup, mos osv. Men bästa fyndet låg i Hasselbacken och väntade bara på att jag skulle gå förbi.. En halv bricka med pommes och sås! Tyvärr hann M ikapp mig och försökte ta dän fatet, vilket resulterade i att innehållet landade i nacken på mig. Shyrre, hur tusan ska jag kunna slicka bort kebabsås bakom örat?!
När vi var nästan hemma slet Mami fram favvobollen på snöret.. Jag fick bära den hem själv! Åh, så stolt! Ah, ja. Sen kom Hussemannen ikapp oss, så vi lekte lite på burnätsplanen innan vi gick in. Kan ju tipsa om att man måste se sig för när man stoltserar med leksaker där.. Har man inte ögonen med sig så säger det bara BAHDANG och så ligger man med benen i vädret och undrar vad som hände.
Hepp! Haaare, WOOF!
Det har iallafall Mamma sagt. Hon är rätt tjatig ibland, men jag gillar när hon tjatar med korv och köttbullar.. Då kan jag faktiskt gå med på att göra som hon vill. Hon har gjort en del framsteg hon också, går jättebra fot med mig och stannar när hon ska. Men att stå stilla måste vi slipa lite på. Man måste ju hinna nosa omkring ordentligt!
Idag var vi på den dära mattekursen. Mamma fick hoppa hinder och ja, ja får ju se till att hon gör rätt. Sen, när man kommer och sätter sig bredvid henne för att tala om hur bra hon är, då får man köttbulle! Skitnajs. Sen, gick vi slalom runt de andra hundarna. Morsan har hajjat det dära med ögonkontakten, hon har full koll på mig heeeela vägen runt. Som det inte var nog med det, vi hade en stund själva med instruktören där jag kunde ta upp saker som jag tror vi behöver jobba mer med, värsta tillfället. Så jag föreslog att Mammsen, ja Husseman också såklart, ska använda meeeera belöning och en massa fri lek. 
Precis på slutet innan vi skulle gå för dagen så skulle alla vi visa varandra vad våra Mattor och Hussar kan göra. Jag valde att visa köttbulleutdelning och hur mysiga kramar jag får av Mami.
(Ja, den lilla filuren. Bosse hälsade på en sväng också, men det glömde han bort… //M)
Näe Mami, förträäängde. Inte glömde.. Om man ignorerar honom så försvinner han, det är helsäkert! Typ samma som att om jag blundar tillräckligt hårt och lägger tassen över nosen så syns jag inte alls.
(Ja, ja.. Det blir säkert bra hjärtat… Bosse smet ur halsbandet och tog sig en ordentlig lekrajd med avstängda öron…. Men efter lite om och men och en ordentlig springtur för mig fick vi honom under kontroll. Måste få skryta lite nu. Han är helt grym på fritt följ, stanna kvar och hoppa hinder gick hur bra som helst… och han tar apporten i munnen. Dock tuggar han på den, men det försvinner av sig självt säger tränarna. Störningsövningen med slalom mellan de andra vovvarna var också helt fantastiskt! Men när det var dags att visa moment som han kunde bra och/eller trix så hade han drabbats av total härdsmälta. Vi fick till en roll-over och en puss&kram. Det fick liksom räcka efter så intensiv träning. Det är så himla skoj att jobba med Calle, han är gymt lättlärd och verkar tycka att det är kul också. //M)
Fotboll är skitaroligt! Men, se till att spela med husse, om ni har någon. Mattor tenderar att pipa för minsta lilla.. De bara filmar och fintas, en husse däremot är mera ruff och lite roligare at lajja med. Jag har lärt mig massa fulgrepp, alldeles själv, och provar dem allihopa på husse. Han bara skrattar.. Mamma däremot skriker ”sådääär kan du la inte göööra!” och ”määäh, du Fuuuuuskar!” Hon är i alla fall bra på det dära med hightechen, så alltihopa finns på film HÄR…. Wrooff!
Det är inte så lätt att hänga med brorsan i svängarna.. Det kan jag intyga. Fast, dom var ju liksom fem mot en… Nog för att de kan vara lite jobbiga, de små glinen, men de är rätt söta ändå. Addy och jag har gått små promenader varje dag nu. Jätteskoj, men hon är lite svår att få igång, sitter helst mellan hennes Mattes ben och småpiper. Dessutom verkar det som om hon hängt alldeles för mycket med katterna hos urmatten!
(*skrattar* Ja, Lillfisen fräser som en katt och höjer tassen och kröker den, precis som en katt… Calle fattar inte riktigt grejen med det och tror att hon säger, ”jaa, lek meeeera med mig!” //M)
Ah, och så fick jag till värsta ninjagrejjen på Amanda! Shit, skulle slänga mig runt benen på henne för att få fatt i lillan, men fick lite väl mycket fart på bakkroppen, så den fortsatte själv, och så blev det en hoppspark, rakt i magen på henne… Asså, förlåt och så.. Men erkänn, fett snyggt!
(*ler* Ja, det var supersnyggt gjort, dock tog det en stund för henne att hämta sig. Jag kiknade av skratt… Vi verkar ha fått oss en ”kamphund” i alla fall.. tycker att han gör det snyggt ändå, österländsk kampsport…//M)
Det gäller att kunna sortera ut godbitarna, hur små husse eller matte än har gjort dem. När man har övat ett tag går det på ett kick medan man äter! Gott till vänster och ned i magen, inte lika gott till höger och ut på golvet. Skitabra!
(Behöver jag ens säga att vårt köksgolv alltid är fullt av torrfoder, oavsett om det är nystädat eller inte..? *suck* // M)
Mamma höll på att kela med det nya tillskottet. Amanda heter hennes matte, hon är skitanajs, kliar på rätta stället och snackar med mig som en i tha hoodet. Lillfisen gillar jag också. Adidas heter hon, eller ja, vi kallar henne för Addy/Eddy. Hur som haver, vi fick varsin tuggpinne av morsan, tack förresten.. Tydligen skulle de klippa klorna.. Jag brukar hålla ganska låg profil när den där tången kommer fram, men lillstrumpan viste ju inte vad som var på gång… Men hon verkade inte vara lika killig under tassarna som mig, hon höll rätt stilla faktiskt.
(*ehum* Det handlade snarare om att hon inte hunnit bli lika stark och snabb som dig Calleponken.. Nä, hon var verkligen jätteduktig. //M)
Sen, när de klippt ett tag så sa dom att hon tappade tänderna! Värsta paniken, tänk att vara utan tänder när man har ett gott tuggben, så jag tänkte att jag an ju kliva fram och adoptera hennes ben, om hon ändå inte kan tugga.. Men då slickade hon på det istället. *suck*
(*haha* snacka om snopen när det trillar ut et hörntand och sedan en kindtand också.. Amanda fick en doggybag med tänder med sig hem.. /M)
..är den lilla gråa bruttan till höger. Jag tror vi kommer att ha en himla massa skoj ihop. Igår var hon inte så himla leksugen, men det är klart, min första natt i Turbronx var också rätt ovan. Mamma säger att hon måste få acklimattisera sig. Asså, typ vänja sig vid sin nya matte. Mamma är klok hon.
Ey, vet ni vad! Jag har en minicorso på min gård nu. Rocka, eller vad hon nu eventuellt kommer att få för namn, bor tvärs över innergården! Morbror Calle ska visa henne allt han kan.. I Turebronx är klimatet rätt tufft, en massa gangsta´s och thug´s överallt.. Man har sina territorier som man får hålla sig inom om man inte vill få det hett om nosen. Jag tror ändå att vi kommer att rule tha house! Fatta, värsta grejen.
Lillstrumpan var nog lite trött igår när vi skulle nosa in oss i hoodet, men jag lovar, blir hon bara varm i kläderna kan vi börja smida planer på riktigt..
Egentligen behöver jag nog inte säga mer än så. Ibland när man får lite tid över att fundera så märker jag av hur mycket min tillvaro har förändrats under det senaste året. I höstas hade jag varken förhoppningar eller framtidstro. Vintern låg mörk och kvävande och sedan skulle våren komma. Jag har utvecklats otroligt mycket som person under den här tiden, vilket känns väldigt bra. Men det har inte varit varken smärtfritt eller lätt.
Nu kanske ni undrar vad det här har att göra med hundar, eller Cane Corso.. Jo. Calle blev en vändning för mig. Om än en påhejad sådan från sambon.. *ler* Det kom ett litet liv hem till oss som nog fick oss bägge att vakna upp ett slag ur dvalan omkring oss. En mening med allt slit och en liten luden parvel som bara älskade en tillbaka. Den villkorslösa kärleken läker sår som egentligen inte kan läkas. I alla fall känns det så. Calle har en fantastisk karaktär och en väldigt stark personlighet, vilket lyser igenom allt han gör… Han är omtänksam och tillgiven. Kelsjuk ibland, men mest busig och nyfiken just nu. Kort och gott, en liten luden ängel som gjort vår tillvaro helt sagolik.
Massa lek, bus, träning och aktiviteter. Calle är rätt så trött idag. Mellan övningarna på Brukshundklubben lade han sig och njöt av gröngräset.. Han har utvecklats massor vår lille kille. Han och Husseman tog dem med storm idag.. På onsdag kommer veterinären dit så jag hoppas vi kan komma på massa bra frågor tills dess. Gången efter det skall vi visa två moment som vi tycker fungerar extra bra, antingen lydnad eller tricks.. Får se vad Roger väljer att visa. Det är främst han som har vart handler för Calle där. Jag tränar ju vid varje tillfälle vi har ute på promenader och dyligt istället.. Hinner se och få en massa tips när man står så här bredvid.
Vi var inne en sväng på agilitybanan idag, mest bekantskap med alla pryttlar, Calle verkade tycka att det var jättespännande, svansvift och spetsade öron hela tiden. När han är friröntgad och vuxit färdig kan man ju köra på med sån träning sen, nu ska det ju bara vara roligt. Husseman kan ägna sig åt de manligare träningsformerna istället som WheightPulling.. *haha*
Senaste kommentarer