Tillåt mig presentera…

Min Husse och Matte.. Jag lovade ju tidigare att berätta lite om tvåbentingarna som kom och hämtade mig från Urmatten, så här kommer det.. Mamma är en ganska humörflexibel tvåbenting. Hon visar tydligt om det är extra gos och nospussar som behövs eller om man kan lajja loss med henne. Ibland blir hon värsta löptiken och ryter för minsta lilla. Löper tvåbentingar också? Och i så fall, löper de oftare än vi fyrbentingar? Konstigt är det. Hon är lättlärd hur som helst, fattar direkt om man är nödig eller vill ha uppmärksamhet. Jag ser henne inte så mycket på dagtid, för hon har ett dagis att gå till. Jättestort är det, och man får åka snällmonster till det. Men på kvällarna kommer hon hem och då försöker jag att inte riva hallen eller skvätta glädjedroppar…

Husse är inte lika fladdrig i humöret, han är ganska lika. Han kanske inte visar så mycket känslor, men jag vet ändå.. Tvåbentingar är tacksamma på det viset, de är lätta att läsa. Hussemannen kan man lajja med ordentligt, på corsovis. Han tål det lite bättre än Mamma. Konstigt, för de är ungefär lika stora! Husse och jag spenderar det mesta av dagarna ihop. När han inte snocklar eller har ont i tassarna är han riktigt rolig att ha med sig ut. Långa skogspromenader med hundkompis och handära Niclas är jätteskoj, hoppetossskinnet luktar och smakar sådär gott så att det pirrar i hela kroppen! Husse är dock inte riktigt lika lättlärd som Mamma, man får tjata lite på han innan han fattar vad jag menar. Det verkar inte heller som att han löper något större, han är ganska lika så. Man vet om man gjort fel eller så med honom. Bestämd men rättvis kan man nog säga.

Det var en kortis om päronen. Ni kanske vill veta hur jag bor? Urmatte har ju en såndära stor gård med massa fält omkring och så. Här bor jag i ett mycket större hus, men det är som mindre på insidan, värsta synvillan! Trappor och grejer innan man kommer in. Ute finns det inga direkta fält i närheten, man få gå en liten bit. Sen kommer man till ett litet skogsparti, det som Mamma gick vilse i..  Att hon inte frågade mig! Ah. Inne, i det knepiga huset verkar det bo en massa människor, fast hos oss är det oftast bara Husse och Matte. Ibland kommer det minimattor på besök. Jag har intagit det skönaste hörnet i soffan, och har dessutom en bra plats på golvet med en massa täcken och filtar. I köket har jag fått en egen såndära matbar så jag slipper böja på benen när jag käkar. Ah, och maten… Det tog sin tid innan dom fattade vad jag gillar, men nu…  Minikulor med laxsmak! Så mumsigt.. Sen har vi såklart minimonstret. *huga* Jag behöver inte vara där så mycket, men den lilla tid som blir räcker helt klart.. I bagaget har jag en egen säng, så det är inte så farligt egentligen. Men det kan jag ju inte låta dem få reda på… Det var väll typ allt. Nospussar från mig!